En FBG-frökens dilemma
Arbetet i en förberedelseklass har ju egentligen ett enda syfte: att eleven ska lära sig så bra svenska att de kan gå vidare till sina ordinarie klasser. Och jag blir ju jätteglad när barnen får börja gå till sina klasser, och jag verkligen ser hur de växer framför ögonen på mig. Men lik förbaskat är det tufft. För det är ju när man verkligen kan börja kommunicera med dem som de försvinner. Inom 1 ½ vecka nu kommer fyra elever att sluta helt, varav två ska börja i andra skolor. Det är två som började samtidigt som jag, som jag skolade in och som båda har en speciell plats i mitt hjärta. Så även om det är naturligt och precis som det ska så känns det som en sorg. Men jag vet ju också att Fbg-livet går vidare, och vi får kämpa vidare med de härliga, utmanande, energiska, irriterande, sprudlande, frustrerade och frusterande ungar vi har kvar.
Jag älskar mitt jobb. Mitt jävla skitjobb.
:-)
//H
