Snillen spekulerar
I början av OS, två sportintresserade diskuterar:
E: Sverige har visst tagit guld
H: I vad då?
E: Kalla
H: Vad fan är det??
Gårdagen
Så här såg det ut utanför fönstren igår morse:
A woman with a mission!
Bara en snabb sväng runt kvarteret för att komma till framsidan...
Så var det bara att börja jobba.
Efter ett väl uträttat arbete!
På väg hem från Majsan och Peter
Mitt på Menuettvägen
Och som en liten bonus:
Caesar hjälper till att sortera trådar :)
Hurra, nu snöar det igen.
Tjing!
Drömmar
Kram H
Polarexpedition
Melodifestivalen i Göteborg ikväll får vi tyvärr glömma :'( :'( Men vi satsar på att försöka ta oss hem till Majsan och Peter i alla fall.
Turligt nog hade vi crêpes kvar från igår kväll, samt i skafferiet: smör, mjölk, kakao, ägg och socker :D Och alla Lost-säsonger på DVD och Stephenie Meyers ljudböcker på datorn. Så vi har haft flera timmar på oss att ta det lugnt och förbereda oss på fortsättningen på polarexpeditionen.
Tjing tjing!
Hanna
Nästa steg
Idag damp äntligen kallelsen till operation ner i brevlådan. 8 mars blir det ska jag bli av med mina cystor på livmodern, och veckan innan det blir det förberedande samtal. Det stod 100203, så förmodligen betyder det på min födelsedag. Inte så jätteroligt, men ändå en bra födelsedagspresent, eftersom det som sagt innebär nästa steg. Och så slipper jag ju APT på kvällen, he he.
Det känns rätt så läskigt inför operationen faktiskt. Även om det inte är öppen kirurgi eller något jättestort ingrepp, så känns det ändå spänt. Har aldrig gjort något sånt förut, men desinfektionstvätt, fasta, sövning, uppvak och själva operationen. Men mest är det det nog hela situationen på något sätt, och en rädsla för att jag ska känna mig utlämnad. En gång förut har jag legat på sjukhus, när jag hade ont i magen och fick stanna över natten. Och den mest ihållande känslan från den gången är just att vara utlämnad, och ensam. Det enda de hittade den gången var ärr från en brusten cysta. Hm...
Men mest av allt känns det jätteskönt att få det gjort, så att vi äntligen får gå vidare :) :) :) Längtar, längtar, längtar!!! <3
//Hanna
Vi drunknar..
Plus att vi inte får upp ytterdörren. Eller igen den. Så vi går in genom garaget. I morgon har nog den snöat igen också.
Förra helgen tillbringade vi båda 4 timmar med att skotta taket. Vi hann halva. Och nu snöar det igen. Så det rasar nog in snart.
Det ska snöa hela natten och hela dagen i morgon.
Det här har slutat att vara kul.
// E
Världens bästa fredag!
Idag har det varit alla hjärtans dagpyssel för hela slanten! Så nu är det glitter på bänkar, golv, stolar, kläder och i näsan. Men roligt har vi haft det!
Nu ser jag fram mot en helt overksam helg. Förutom lite snöskottning kanske, för att nagga av högarna som bildades av takskottning förra helgen. Och självklart Melodifestivalen!
Tänkte härma min kära fästmö :)
Bäst just nu:
* Alla hjärtans dag måste ju innebära att man får äta choklad även på söndag
* Melodifestivalen i Göteborg om en vecka. Alcazaaar!!! :D
* Att katterna leker med varandra ute när vi skottar snö
* En vecka kvar till sportlovet
* Att det är riktig vinter
* Mysiga vardagskvällar med Lost, ljudbok och mörk choklad med passionsfrukt
* Världens bästa jobb. Faktiskt.
Sämst just nu:
* Fem utvecklingssamtal innan lovet är här
* Mycket snö = mycket skottning och hysteri över mycket snö
* Endometrios
* Vårdköer
* Tidiga morgnar
Tingeling tingeling!
P.S.
Det svagare könet
Låt oss ta ett scenario. Rent hypotetiskt förstås. Låt oss säga att en man har tre döttrar. Någon son får han inte så döttrarna får duga. I alla fall två av dem (fast den tredje är bra på att låtsas) lär sig i tidig ålder att hjälpa pappa med att t ex tvätta bilen, byta däck och skotta. Sådana där utesaker, sånt som pappor gör. Särskilt den ena blir pappas flicka; hon älskar att hjälpa honom, och stark som hon är gör hon det bra. Låt oss kalla flickan för... ja, t ex Kajsa. Så Kajsa tror alltså att hon och pappa hjälper varandra på lika villkor, och att pappa är glad för all hjälp han får från sin starka och kompetenta dotter. Men så händer något. En dag får Kajsa en pojkvän, och kommer därmed hem med en ny man i huset. Och det mystiska är att Kajsa i sin pappas ögon plötsligt förvandlas. Från stark till svag, från kompetent till inkompetent, från hjälpsam till hjälplös. Vad mystiskt det är, att en sådan förändring kan ske. Och vad mystiskt det är, att en sådan förändring kan tolereras.
Men det är klart. Scenariot hade ju kunnat vara ett annat. Kajsa hade kunnat heta något annat än Kajsa, och rent av tyckt att förvandlingen innebar något positivt. Att det faktiskt var rätt skönt att slippa vara hjälpsam och kompetent, för vem tycker egentligen att det är särskilt roligt att skotta snö? Så vi sätter oss ner på våra bestämda platser, där han kan det, och hon kan det, och visst är det väl bara bra om vi alla gör det vi nog är bäst på? Så som det är. Så som det varit i alla tider. Så kan vi lite svagare vila i vår lite-mindre-kompetenthet.
Inkompetenta hälsningar
Hanna
