Cum Grano Salis

I går var en ganska svår dag. I tisdags berättade en person i min närhet om att hon och hennes man fått tre missfall på grund av hennes mans balanserade translokation, en kromosomskada även jag bär på. Translokation betyder att en bit av en kromosom bytt plats och med en bit på en annan, och "balanserad" att det bytet inte spelar någon roll. Dessvärre kan det ge upphov till en "obalanserad" translokation hos ett foster, som kan leda till svåra skador.

Att hon delade med sig av det ledde till att jag var helt borta igår. Tankarna snurrade runt, runt, mellan längtan efter brevet från Sahlgrenska och att få börja insemineringsförsöken och oro för allt som kan gå fel med kromosomskador, missfall och fostervattensprov.

Trots materiella motgångar, som ett dött bilbatteri just när jag skulle till bilprovningen, känns det bättre idag. Visst finns det risker, men det finns det ju för alla. Och visst är det en lång väntan, men det ÄR ju i alla fall bara en tidsfråga, till skillnad från dem som inte kan få barn. Och både mamma och syster, som också bär på anlaget, har ju fått barn. Även sorgliga missfall, men också fina, välskapta barn.

Och medan vi väntar är livet här och nu. Jag har världens bästa sambo, ett jättebra jobb, finaste katterna, vänner och familj och vårt eget hus. Förutom barn, saknar jag faktiskt ingenting.

Kram
H