Upp och ner
Att hon delade med sig av det ledde till att jag var helt borta igår. Tankarna snurrade runt, runt, mellan längtan efter brevet från Sahlgrenska och att få börja insemineringsförsöken och oro för allt som kan gå fel med kromosomskador, missfall och fostervattensprov.
Trots materiella motgångar, som ett dött bilbatteri just när jag skulle till bilprovningen, känns det bättre idag. Visst finns det risker, men det finns det ju för alla. Och visst är det en lång väntan, men det ÄR ju i alla fall bara en tidsfråga, till skillnad från dem som inte kan få barn. Och både mamma och syster, som också bär på anlaget, har ju fått barn. Även sorgliga missfall, men också fina, välskapta barn.
Och medan vi väntar är livet här och nu. Jag har världens bästa sambo, ett jättebra jobb, finaste katterna, vänner och familj och vårt eget hus. Förutom barn, saknar jag faktiskt ingenting.
Kram
H
En FBG-frökens dilemma
Arbetet i en förberedelseklass har ju egentligen ett enda syfte: att eleven ska lära sig så bra svenska att de kan gå vidare till sina ordinarie klasser. Och jag blir ju jätteglad när barnen får börja gå till sina klasser, och jag verkligen ser hur de växer framför ögonen på mig. Men lik förbaskat är det tufft. För det är ju när man verkligen kan börja kommunicera med dem som de försvinner. Inom 1 ½ vecka nu kommer fyra elever att sluta helt, varav två ska börja i andra skolor. Det är två som började samtidigt som jag, som jag skolade in och som båda har en speciell plats i mitt hjärta. Så även om det är naturligt och precis som det ska så känns det som en sorg. Men jag vet ju också att Fbg-livet går vidare, och vi får kämpa vidare med de härliga, utmanande, energiska, irriterande, sprudlande, frustrerade och frusterande ungar vi har kvar.
Jag älskar mitt jobb. Mitt jävla skitjobb.
:-)
//H
Till fru doktorn
Nu får det vara nog med jobb för idag.
Tjingeling!
H
Syrgas
Kram
H
