En FBG-frökens dilemma
Arbetet i en förberedelseklass har ju egentligen ett enda syfte: att eleven ska lära sig så bra svenska att de kan gå vidare till sina ordinarie klasser. Och jag blir ju jätteglad när barnen får börja gå till sina klasser, och jag verkligen ser hur de växer framför ögonen på mig. Men lik förbaskat är det tufft. För det är ju när man verkligen kan börja kommunicera med dem som de försvinner. Inom 1 ½ vecka nu kommer fyra elever att sluta helt, varav två ska börja i andra skolor. Det är två som började samtidigt som jag, som jag skolade in och som båda har en speciell plats i mitt hjärta. Så även om det är naturligt och precis som det ska så känns det som en sorg. Men jag vet ju också att Fbg-livet går vidare, och vi får kämpa vidare med de härliga, utmanande, energiska, irriterande, sprudlande, frustrerade och frusterande ungar vi har kvar.
Jag älskar mitt jobb. Mitt jävla skitjobb.
:-)
//H
Syrgas
Kram
H
Andnöd
H
Gråa hår
Läraryrket sätter sina spår. Jag lovar, jag har åldrats snabbare de här åtta månaderna jag jobbat i grunskolan än någonsin tidigare. Innan jag vet ordet av är jag en rynkig gammal tant.
Våra tankar går till dem vi älskar
Puss
//H
Varför...
...ska man bli tvingad att göra sådant man inte vill? Inte sådant man inte orkar eller är rädd för, utan inte vill. Jag vill inte göra det jag inte vill. Men lik förbannat är det så jävla svårt att säga nej.
H
Var och trevligheter
Selma har under några dagar haft en varböld bak på låret, förmodligen efter ett slagsmål. I går började det bli sårigt och på kvällen när vi kom hem från kräftis såg E plötsligt hur det rann var Selmas lår. Vi kunde trycka ut ungefär en halv liter var, mycket äckligt. Och på ett sjukt plan tillfredsställande.
(det här inlägget står för mig! :-D)
Kram
// H
Hoppsan
Imorgon blir det uppvärmning inför bröllopet! Och jag har typiskt nog blivit sjuk. Halsont, feber och ont i kroppen. Så det är säkert influensan. Farväl, grymma värld. See you in another life, brother.
Puss och kram
// H
Ypperlig årgång
Fine fine fine
I'm poor but I'm kind
I'm short but I'm healthy, yeah
I'm high but I'm grounded
I'm sane but I'm overwhelmed
I'm lost but I'm hopeful baby
What it all comes down to
Is that everything's gonna be fine fine fine
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is giving a high five
Hål i dörren
Igår hade vi en fin-fin shoppingdag, och bland annat inhandlades en kattlucka och tunnelförlängare. Vi lyckades såga ett hål som var fint och precis lagom stort, men när vi skulle montera luckan visade det sig att vi inte läst det finstilta. Förlängningen vi köpt var visserligen rätt märke, men passade inte till nr 932 utan 919. Duh! Så det blir nog så att vi inte alls får ha någon käck elektromagnetisk kattlucka, utan att vi får köpa den manuella som kan förlängas. Jag förstår inte vem som har så tunna dörrar som den är anpassad till! Typiskt England... ;-) Hur som helst så har vi nu alltså en halvt installerad kattlucka som dessutom är upptejpad eftersom den är så trög att det kommer ta lite tid att lära katterna att de måste TRYCKA upp luckan! Kära nån...
Jag drömde inatt att vi passade Sixten. Jag längtar efter honom! Och jag längtar efter vår egen lilla kärlek. Snälla, snälla låt det vara vår tur snart! Tur att det blir Sixtenmys redan på fredag i alla fall.
Idag bär det av på utflykt till Åleslån. En liiiiten del av mig längtar efter någon skur så att jag kan ha min nya fina regnjacka på mig, men en mycket större - och mindre egoistisk - del hoppas på sol =)
Tjing tjing
H
Underbara helg
Det finns nog bara en sak som hjälper för återhämtning. Choklad.
Imorgon börjar jag min kurs. Jobba och läsa samtidigt, yeey. Kollegan kom också in, och ska bara jobba halvtid, yeey.
Pussar!
// H
Flytt och internetkrasch
I helgen gjorde vi första delen av flytten, och det gick över förväntan. Det var helt overkligt i fredags när köpet avslutades. Vi satt liksom och väntade på att det skulle komma igång; mäklaren Jan sprang ut och in och vi satt och artighetskonverserade med säljarna, och plötsligt var allt klart och huset vårt. Vi har fortfarande inte haft någon personlig kontakt med någon på banken, utan köpt ett hus via mejl, fax och telefon. Skumt! Det var lite sådär överväldigande att man knappt kände sig glad efteråt, men ju fler lass som kom in med saker som fick det att mer och mer kännas som vårt, desto bättre kändes det. Vi hade hjälp av Kajsa och hennes V70 hela helgen, och det gjorde stor skillnad. Nu är det bara de största möblerna kvar, och det gör att vi kan vara utvilade när vi tar dem.
Hur som helst känns det redan väldigt, väldigt bra!
På onsdag ramlar eleverna in. Vi är nu uppe i 36 stycken i vårt minimala klassrum. Man får dra in rumpan när man går mellan borden för att inte knocka nån. Helt hysteriskt. Men finns det liv finns det hopp... Jag träffade en going nu som går på fritids, och hon hade utvecklat sitt språk jättemycket under sommaren, så förhoppningsvis är fler snart mogna för att gå över till sina klasser.
Plikten kallar!
// H
Livet
Kram
H
Får
Alltså, får. Väldigt söta och ulliga och gulliga och så. Men hur gnälliga får man bli egentligen? Man kan ju bli deperimerad för mindre.
Fast de var väldigt söta i Arild när de kom fram så man fick klia dem. Och de bredvid trädgården som sprang efter mig för att få smaka mina körsbärsgrenar. Så jag får nog förlåta dem ändå. Men riktigt gnälliga!!
// H
Köpstopp suger!
Lite packa, lite läsa, lite bubble shooter, så ser min dag ut medan kärlek sliter på jobbet.
// H
