Nästa steg
Idag damp äntligen kallelsen till operation ner i brevlådan. 8 mars blir det ska jag bli av med mina cystor på livmodern, och veckan innan det blir det förberedande samtal. Det stod 100203, så förmodligen betyder det på min födelsedag. Inte så jätteroligt, men ändå en bra födelsedagspresent, eftersom det som sagt innebär nästa steg. Och så slipper jag ju APT på kvällen, he he.
Det känns rätt så läskigt inför operationen faktiskt. Även om det inte är öppen kirurgi eller något jättestort ingrepp, så känns det ändå spänt. Har aldrig gjort något sånt förut, men desinfektionstvätt, fasta, sövning, uppvak och själva operationen. Men mest är det det nog hela situationen på något sätt, och en rädsla för att jag ska känna mig utlämnad. En gång förut har jag legat på sjukhus, när jag hade ont i magen och fick stanna över natten. Och den mest ihållande känslan från den gången är just att vara utlämnad, och ensam. Det enda de hittade den gången var ärr från en brusten cysta. Hm...
Men mest av allt känns det jätteskönt att få det gjort, så att vi äntligen får gå vidare :) :) :) Längtar, längtar, längtar!!! <3
//Hanna
Ååh vad skönt att höra! På internationella kvinnodagen och allt ;)
Jag skulle gärna vara med dig på sjukhuset och hålla dig i handen <3
Mina erfarenheter av op. är jättebra. Första var ju mamma med iofs, men andra trodde jag att jag skulle tycka att det var jättejobbigt att vara ensam på uppvaket och så, men det var ingen fara. Det enda som var jobbigt var att det tog så lång tid innan jag blev kissnödig, och de vill se att man kissar innan man får åka hem. Men det är titthål eller? Kan Eva vara med innan och på uppvaket?
Hon kommer vara där och hämta mig och ta hand om mig hela kvällen! :D Jag ska vara där 7 på morgonen, så jag får har blivit inbjuden att sova hos Martins mamma :) Så jag kommer nog inte känna mig så ensam som sist :)
