Cum Grano Salis

http://amandaalwall.blogg.se/index.html

http://darlinns.blogg.se/

Saknar er, men det var gott att ses en stund i alla fall ♥

I helgen har jag varit på "turné" i huvudstaden, och bland annat träffat finaste, finaste mormor och morfar.

Min 89-åriga, för åldern pigga mormor har nyligen diagnosticerats med cancer, och avvaktar fortfarande besked om behandling. Hon är rädd att de ska tycka att hon är för gammal för någon behandling alls, och med tårar i ögonen önskar hon sig några goda år till. Jag vill bara hålla om henne och ta bort den jävla tumören. Hålla om henne kan jag, men ta bort det onda, nej.

Snälla snälla gud, eller läkare, ta henne inte ifrån oss än.


//Hanna

Citat Majsan (seriöst): "Vad är det egentligen för skillnad på en skötväska och en datorväska?"

Jag: "Hallå?! Flaskvärmare!"

:D

Aldrig någonsin, sen jag blev "den andra mamman", har jag känt mig som mindre mamma till det här barnet än vad Eva är. Och aldrig någonsin skulle Eva tänka eller få mig att känna som att det är så.

Men sen finns det andra som gör så gott det kan. Som vänder sig utan undantag till Eva när de pratar om graviditeten, barnet, eller känslor omkring det. Pratar om "din graviditet", "ditt ultraljud", "ditt barn"... Frågar hur HON gick tillväga för att bli gravid. Jag vet att jag inte borde låta ANDRA definiera min föräldraroll, men jag har så svårt att skjuta det ifrån mig. Blir både provocerad och ledsen. Men mest arg.

Det värsta är nog att de förmodligen inte vet att de gör det. Att det är såhär det är för de flesta män. Med den skillnaden att så många av dem accepterar rollen som den andra föräldern. Den i bakgrunden, försörjaren. Som ska "underlätta för mamman" och självklart ge bort sin tid med barnet för att det "ändå blir bäst och mest praktiskt så".

Det går åt helvete med jämställdheten. För alla tänkande och förnuftiga män och kvinnor blir ju föräldrar till slut.

//en ikväll ganska cynisk H

Plötsligt blev allt så konkret. Det ligger ett barn där inne! Ett barn som kommer att glida runt i en jäkligt snygg vagn! Vi fastnade för länge sen för en Teutonia Cosmo eftersom den är så smidig (och vi bägge har lite mesiga muskler här och där). Sen har vi varit lite tveksamma på grund av årets och förra årets snöiga vintrar, men bestämde oss för att det ju ändå största delen av året INTE är snö. Och nästa vinter får vi väl köpa ett nytt "underrede" då om Cosmo inte klarar snö!

Så idag när vi var och kollade igen gjorde vi slag i saken och beställde den! En jättesnygg turkos på både ligg- och sittdel, och så fick vi rabatt på babyskydd med adapter, så vi beställde det med.

Herregud vad sjukt och stort det känns! Vi har beställt en vagn. Till VÅRT barn ♥ ♥ ♥

Hurra! Äntligen har vi vår dator tillbaka! Och alldeles hel, fin och utvilad är den. Alldeles väldigt utvilad faktiskt, eftersom den vilat ungefär sen i somras. Delvis på grund av vår egen slöhet, men ganska mycket på grund av Telias så kallade kundtjänst också.

I datorn fanns alla våra bilder från Kreta i somras. När vi tittade på dem fick jag två insikter.

Insikt 1:
Det kommer en ny sommar. Och den kommer vara totalt olik den förra. Inga charterresor med bergspromenader eller vinpimplande. Inga slöa sommarmorgnar. Inget mer bara Eva och jag. Det känns inte okej. Det känns jävligt mycket bättre än okej. Totalt overkligt. Totalt lycklig.

Inskikt 2
är en lite mer ytlig sådan: 8 kg är många kg. Särskilt om de föregåtts av 30 :)


Snart bär det av mot svärföräldrarna.
Tjing tjing!

//H

Idag lyckades jag få en hel liten drös 9-10-åriga flickor att förstå hur mycket skönare och bättre det är med hockeyrör än konståkningsskridskor. FAST skridskorna var - hemska tider - svarta och inte vita med små blommor på... Yes! ;) :D



//H

Idag är ingen bra dag. Idag är jag sur. Riktigt jävla sur och irriterad. Så irriterad att jag var tvungen att skriva av mig. Tänkte först inte publicera detta. Men nu gör jag det i alla fall. Mest för att jag fortfarande är sur. (Och jag vet det där om känslan ”sur”, men idag vill jag faktiskt bara var sur. Så det så. )

Dagens gravidirritationsmoment.

 1.      Folk som säger att om man är sugen på något för att man är gravid så är det kroppens sätt att tala om att den behöver just detta. Till viss del kan jag tro på det. Men när jag säger att jag konstant är sugen på pasta och de konstant hävdar att jag behöver kolhydrater så är det inte sant. Jag behöver inte kolhydrater. Jag äter tillräckligt med kolhydrater. Pasta har alltid varit min ”hetsätningsmat”. Jag vill äta hur mycket som helst. Det har jag alltid velat, även långt innan jag blev gravid. Det handlar definitivt inte om att min kropp behöver kolhydrater. Så sluta säg det. Jag kommer snart att börja tro er. Jag ska definitivt sluta säga att jag är sugen på det.

2.      Folk som ska ”trösta” genom att säga positiva saker. Om jag är orolig inför något, låt mig vara det. Vare sig min oro eller andras försök till positiva uttalanden har ju ingen som helst relevans för fakta och det som kommer hända. Det spelar ju ingen roll vare sig att jag oroar mig eller vad andra tror, gissar eller försöker få mig att tänka. Lägg ner det.

3.      Att folk tror att man inte klarar att höra förlossningshistorier. Att de skämtsamt ska säga ”Nu får vi inte prata om detta, när Eva är med”, bara för att de råkar säga meningar med att ”spricka” eller ”blod” i. Tror ni jag är helt naiv eller? Tror ni att jag aldrig hört talas om vad som kan hända under förlossning? Det verkar ju vara favoritsamtalsämne för dem som genomgått det, så det är inte så jättelätt att missa. Aka. Jag har hört det förr. Många gånger.

4.      Att jag är på väg att bli medlem i klubben. Klubben med stort K. Klubben för oss som genomgått en graviditet. Klubben för oss som verkligen vet vad livet handlar om.

5.      Expertuttalanden. Att graviditet och barnuppfostran tydligen ger rättigheter till ”råd” och ”expertuttalanden” utan att man överhuvudtaget har bett om dem. Och fastän vi uttrycker hur vi tänker kring en viss sak, ska man fortsätta att hävda att ”så var det inte för mig så ni bör tänka om”. Typ. Snälla, jag orkar inte mer. Sluta prata.

Som sagt, förlåt. Jag tycker egentligen inte allt detta 100%. Men idag vill jag göra det, åtminstone ett litet tag till.. Som sagt, jag är sur.  // E

Många saker... hela röran på Sahlgrenska dominerar året!

Höll du några av dina nyårslöften?

Blev någon/några av dina vänner syskon föräldrar i år?

Dog någon som stod dig nära?

Vilka länder besökte du?

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Vad var din största framgång 2010?

Största misstaget?

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Bästa köpet?

Vad spenderade du mest pengar på?

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Vad önskar du att du gjort mer?

Vad önskar du att du gjort mindre?

Hur tillbringade du julen?

Blev du kär i år?

Favoritprogram på TV?

Bästa boken du läste i år?

Största musikaliska upptäckten?

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Vad fick dig att må bra?

Vilken kändis var du mest sugen på?

Vem saknade du?

De bästa nya människorna du träffade?

Årets sötaste?

Årets hetaste?

Årets största kärlek?

Årets besvikelse?

Stjärnan

Årets snällaste?
Får nog säga Cosette. Hon är typ den snällaste jag känner :)

Kram

//Hanna

Jag tror att mörkret och kylan har tagit mer på psyket än jag tidigare förstått. Just nu är vi trötta trötta trötta. Visst, jag är gravid, men H är lika trött hon. Jag är livrädd för att somna under något samtal, eftermiddagarna på jobbet är som en dimma. Är så trött på mörkret och kylan. Och SNÖN! Och halkan. Längtar efter vår och framför allt ljuset. Att det inte är mörkt när jag går hem från jobbet. Det längtar jag efter.
Så denna trötthet kan förklara vår dåliga uppdatering. Jag har gjort en hel del blogginlägg i huvudet, som tyärr stannat där. Men vi har haft jul. Och nyår! Vi har fått julklappar och gett julklappar. Vi har umgåtts med dem vi tycker om. Ätit för mycket goda saker. Och imorgon går vi in i vecka 18. Tiden går otroligt fort, och ändå så långsamt. Snart är det dags för ultraljud, längtar jättemycket dit. En hel del oro finns också såklart. Längtar mest efter att få höra hjärtslag, få konkreta bevis för att det verkligen finns en bebis där inne. Så det bara inte är för mycket Nacho Cheese Balls.. =)

Längtar också efter att få börja göra iordning Stjärnas rum. Vi har hittat en jättefin bildtapet (?) som vi ska ha på ena väggen. Sen så ska vi måla resten av rummet i matchande grönt. De flesta möblerna är utsedda. Vi är i stort sett klara över det mesta. Har jag sagt att vi vart "gravida" i över tre år? =) Att planera har varit att överleva i vissa lägen. Nu gäller det bara att äntligen få börja handla med. =)

Så, en liten uppdatering från mig. Så får vi tänka positiva tankar om att fler komma ska! =)

//E