Den andra mamman
Men sen finns det andra som gör så gott det kan. Som vänder sig utan undantag till Eva när de pratar om graviditeten, barnet, eller känslor omkring det. Pratar om "din graviditet", "ditt ultraljud", "ditt barn"... Frågar hur HON gick tillväga för att bli gravid. Jag vet att jag inte borde låta ANDRA definiera min föräldraroll, men jag har så svårt att skjuta det ifrån mig. Blir både provocerad och ledsen. Men mest arg.
Det värsta är nog att de förmodligen inte vet att de gör det. Att det är såhär det är för de flesta män. Med den skillnaden att så många av dem accepterar rollen som den andra föräldern. Den i bakgrunden, försörjaren. Som ska "underlätta för mamman" och självklart ge bort sin tid med barnet för att det "ändå blir bäst och mest praktiskt så".
Det går åt helvete med jämställdheten. För alla tänkande och förnuftiga män och kvinnor blir ju föräldrar till slut.
//en ikväll ganska cynisk H
Ni ska veta (och det vet ni ju) att jag, på riktigt, aldrig tänkt att det är Evas barn. Aldrig! Som du säger kanske det är så för män också, och det är ju också skitbajsigt, men naturligtvis blir det tydligare för dig. PRUTT på människor som inte funderar ett steg längre!
Så är du ju också lite smartare än andra människor ;) :) ♥
(och jag menar inte att vara spydig utan menar det... ♥)
Det är inte acceptabelt att bli bemött så. Det har faktiskt inte vi blivit alls, utan tvärtom har vi förvånats över att vi blivit väldigt bra bemötta - även i situationer där vi i förväg var oroliga. Jag tror i o f s att vi är övertydliga i alla situationer. Och vi markerar omedelbart om någon skulle fälla någon slarvig eller ogenomtänkt kommentar. Usch, jag skulle bli jätteledsen om jag blev utesluten på detta sätt.
Vilken fin bild ni lagt in idag! Och snygg vagn också!
