Cum Grano Salis

Att opereras. Ingen höjdare direkt. Jag fattade faktiskt inte hur mycket det skulle ta på mig, utan sjukskrev mig hela veckan mest "för säkerhets skull". Jag som skulle läsa, kanske träffa nån kompis, gå till optikern och annat. Nja, det blev väl inte riktigt så. Jag tänkte nog mest på de "små hålen" jag skulle få av kameran och instrumenten, och glömde liksom att det skulle ske ett ordentligt ingrepp också. Och att jag dessutom skulle få jättesmärtor i axlarna på grund av att jag tippats så att tarmarna tryckte på en nerv under operationen var ju inget jag visste om. Igår fick jag så ont i axeln några gånger att det t.o.m. fick mig att börja gråta. Så här sitter jag och är rätt så ynklig. Men jag orkar i alla fall sitta idag, och har t.o.m. orkat mig ut för att hämta posten. :) Ska se om jag orkar läsa några sidor till i Lorraine Monroes bok inför föreläsningen på måndag, annars väntar fler program av Skärgårdsdoktorn. Tack Majsan :)

En stor eloge måste jag ge till all fantastisk personal på kvinnokliniken på Sahlgrenska, och framför allt till sjuksköterskorna för deras jättefina bemötande.

Nu är jag sugen på kaffe för första gången sen i söndags, så jag måste vara på bättringsvägen :)

Kram
Hanna