Cum Grano Salis

Vi har nu varit på repmed på Sahlgrenska många gånger sedan första kallelsen (jag nio & H elva!). Vi har därmed också tillbringat mycket tid i deras väntrum. De senaste gångerna vi varit där har vi börjat fundera över den speciella stämning som råder i just detta väntrum. Första gången vi var där var vi glada när vi satt och väntade. Äntligen var vi framme i kön, kanske, kanske snart... Att det satt andra i väntrummet som kanske var ledsna var inget som vi reflekterade över mycket just då.. Här var ju ett positivt ställe, här fick man ju hjälp.. Glädjen förbyttes dock snabbt till... kanske ledsenhet, eller besvikelse, sorgen kom senare. För vid detta tillfälle lovade de oss att vi skulle prioriteras, att man skulle snabba på kallelsen till operation då vi redan väntat så länge etc etc. 2,5 månad senare opererades H.  Två månader till efter det, efter fler provtagningar och kontroller, kallades vi till mötet den 14 juni. Och det var vid detta besök vi insåg att detta är inget glädjens väntrum. För visst hade vi tidigare sett (ett flertal!) gråtande människor i korridoren. Och visst hade vi tidigare sett Adoptionscentrums reklamskylt. Men denna gång var det vi som satt i väntrummet och grät. Och vi insåg att visst, det är ett ställe där man får hjälp. Men vägen dit, om man någonsin kommer dit, är så fylld av besvikelser. Och väntan. Och längtan. Glädjen är så fruktansvärt skör. Och det är också ett ställe där man kan få den slutgiltiga domen: Du kan inte bli gravid!

 

De gångerna vi varit där nu under hösten har dock vi varit gladare igen. Förra gången tänkte jag på det mest. Som att vi är alltför glada. Som att vi pratade för högt och för glatt.. (Jag hade en lång utläggning för Hanna angående tavlor på sjukhus, som bland annat innefattade meningen : "Om du vill ha ett arbete med mycket makt blir du antingen polis, parkeringsvakt, busschaufför eller... tavelkonsulent=) Ok, sidospår... en vidare utläggning om regionens galna tavelkonsulent får bli en annan gång... ;)) Nu kan vi bara hoppas på att vi får fortsätta att känna så, att det får fortsätta finnas lite glädje för oss i reproduktionsmedicins väntrum.

// E