Självrespekt

Kollegan U skickade ett sms på kvällen för att släta över och "kolla så att jag inte tog illa upp" - så som hon alltid gör när hon kastat ur sig saker hon sen inte står för och blir skitstressad för att den för tillfället drabbade ska tycka illa om henne. "Jo, det gjorde jag" svarade jag, och förklarade varför. Svaret tillbaka blev att hon också kämpat med blyghet och att det inte är något fel att vara blyg och att jag är så duktig och kompetent på alla sätt och vis.

Jag har aldrig sagt att det är fel att vara blyg.

Den andra kollegan pratade jag med igår, och förklarade att hon gjort mig väldigt illa. Hon hade en massa bortförklaringar att hon har en förmåga att låta det komma ut en massa saker som blir fel för att hon pratar innan hon hunnit tänka efter, och att hon absoluuut inte menat något illa. Och sen sa hon precis de mest sårande sakerna en gång till. Jag blev inte ledsen, bara trött.

De fattar helt enkelt ingenting. Men jag har i alla fall haft respekt för mig själv och markerat att de inte kan trampa på mig. Och jag antar att det är allt jag kan göra.

Nu är det bara en liten fredag kvar, och i eftermiddag drar vi till mamma och finaste familjen Ekendahl i Karlstad! :)

//H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0