Cum Grano Salis

Vi fortsätter på rätt spår! Han vaknade några gånger i natt men mer gruffade än skrek, och somnade om efter ett par ramsor. I natt delade vi på natten, men mitt (Hannas) pass var inte så jobbigt eftersom han sov hela tiden. :) Det är så jäkla häftigt, för det känns som att att hans "gruff" verkligen var frågor, typ "ska det vara så här? Kan jag sova? Får jag verkligen det?". Och efter några gånger litade på svaret "ja, det kan du!". Också dagslurarna har funkat jättebra, han har tacksamt tagit emot! :) :) Hungrig som en varg har han varit idag också! Massor av modersmjölk och dessutom massor av gröt har slunkit ner. Det ska bli spännande att se hur natten blir, för många barn sover mycket bättre redan tredje natten. Vi får se! Somnade som en sten gjorde han nu ikväll i alla fall med bara en liten påminnelseramsa :)

I frustration över sovsituationen frågade jag förra veckan en kollega hur hon gjort för att få sina barn att sova på nätterna. "Det är inget att göra, mer än att stå ut. E sov inte på hela första året." Hm. Tack för rådet. Det finns en intressant inställning bland många föräldrar (mammor?) att småbarnslivet liksom SKA vara ett "lidande", man ska göra ALLT för sitt barn (missförstå mig inte, jag är självklart också beredd att offra livet för Elvin). Och där ingår att offra sin och hela familjens - inklusive barnets - sömn, och därmed kanske sätta parrelationen och samlivet på paus och inte minst få slutkörda föräldrar och slutkörda barn. I "familjelivsdiskussioner" på nätet finns det många åsikter om föräldrar som "kurar". En av de mer intressanta (som även finns i andra varianter) var, angående en sexbarnsmor som tipsade en sömnlös mamma om kuren att "Man borde inte skaffa så många barn om man inte kan ta hand om dem!" Det hade varit spännande att få förklarat vad hon egentligen menar. Hur tar jag inte hand om Elvin när jag lär honom att sova och somna på egen hand? Han sover bättre i egen säng än nära mig. Han sover bättre om jag lär honom att sängen är trygg än om han plockas upp hela tiden. Därför låter jag hans behov av att sova gå före mina behov av att ha honom nära. Nu pratar jag om Elvin. Det finns barn som sover bättre med sina föräldrar. Då är det väl jättebra att de får göra det. Men det gäller inte vår lilla skrot. Och därför tar jag hand om honom genom att hjälpa honom till sin sömn. Det kommer jag alltid stå för. För vi vet för vems skull vi gör det i slutänden. Jag tror att (nästan) alla föräldrar fattar sina beslut utifrån sina barns bästa. Tro mig, även vi. Så snälla, säg inte åt mig att jag är en sämre förälder för att jag fattar andra beslut än du.

Jag tror att Elvin mår bättre av att få den sömn han behöver. Jag tror att Elvin mår bättre om vi får den sömn vi behöver. Och jag tror att Elvin mår bättre om vi när vår relation och har det bra tillsammans.

Kunde inte låta bli. Här kommer ännu en grötbäbis, och en ännu grötigare sådan:



Pöss