Cum Grano Salis

Eller ja, inte för mig än, men för barnen.  Tar en liten paus i allt städande, organiserande, planerande och dokumenterande och njuter av ett tyst klassrum. Fast njutningen består mer i frånvaron av kollegor än av elever ;) Jag har en eftermiddag och en dag kvar nu, och det känns seeegt... Men den här förmiddagen har ju redan gått, så resten ska väl gå det med. Det är bara det att resten av dagen kommer bli i arbetslag, vilket när det gäller mitt alltid innebär helt vansinnig ineffektivitet, om inte C och jag ligger på med piskor och sträng blick vid alla utsvävningar. Suck! Tur att min förmiddag i ensamhet har varit så vansinnigt effektiv då istället! :D

En liten fråga bara: Vem är det som alltid får mitt skrivbord att se ut ungefär så här??



Jag får ta rackaren i örat.



*aj!*

Jag känner mig helt omotiverad att jobba, och sitter bara och facebookar och googlar det namn vi kanske nästan har bestämt oss för. Och när jag ser de små bäbisarna som heter så slår det mig med en sådan kraft att det verkligen är vår bäbis där inne i magen. Det är vårt eget lilla barn, och en dag kommer han ut. Gud, vad vi längtar efter dig, vår vackre lille son!!! ♥ ♥ ♥

Tycker nog att det är dags för helg snart. Bäst att få något gjort då så att jag kan gå hem nån gång.


Hej då-kramar till mamma som åker till Tanzania idag! ♥ Kram kram!

//H

Vill ha, vill ha!

Hobo City Check Black & White heter den om nån vill ge mig den i födelsedagspresent! :D

Gonatt!

//H

Projekt målning och uppsättning av bård - check! Det känns väldigt skönt, med tanke på att tapetseringen av köket som vi påbörjade i augusti (!) inte är klart än. Men här var motivationen klart högre, och förarbetet var inte så vansinnigt avancerat. Eftersom jag har sportlov den här veckan kunde jag köra på under de senaste två dagarna också, så vi slapp lägga några trötta efter-jobbet-kvällar. Vi blev väldigt nöjda med resultatet! :) Nu längtar jag något fruktansvärt efter en invånare i det fina rummet också. ♥ Fyra månader kvar till BF imorgon! Och en vecka till nästa ultraljud ♥ ♥ Det blir en fin födelsedagspresent :)

Dags att vila inför morgondagen! Först bankbesök och sedan Karlstadresa! :)

Gonatt!

//H

Långfrukost

Förmiddagsjympa

Stjärnan buffar mot min hand

Snart långpromenad i solskenet

Mello ikväll med K & P

Fuldans till Robyn


En ganska väldigt bra lördag helt enkelt! :)

Hela halsen full med sandpapper, inte så skönt.

Men lika glad för det är jag... ;)



Kvällspromenaden är avklarad, så nu blir det Jillian! :)

Gonatt!

Vilken härlig höstdag det har varit! Ösregn och sol om vartannat, men själv hade jag ingen rastvakt, så regnet störde mig inte nämnvärt :) Jag har bara haft en skön känsla i kroppen idag. På jobbet har det varit allmänt lugnt och mysigt, och så slutade jag tidigt för att vi skulle med Kajsa och Peter och titta på ett hus. Huset var tyvärr inte så fint som de hoppats eller som bilderna visat, så det var tråkigt. Men på söndag blir det ny visning av ett nytt hus! :)

Kanske börjar det sjunka in att kanske, kanske blir det snart. Vill inte hoppas, vågar inte hoppas, men kan inte låta bli...... Jag vill jag vill jag vill!!!

Puss
H

På minussidan:

Sjuk kollega
Ingen vikarie
Oro inför att bli ensam i gruppen imorgon
Elever som kände av osäkerhet och brist på planering = total urballning
Arbetsdag från 7.10-18.30
APT - need I say any more?
Mensvärk
Rastvakt
Ingen rast

På (den i slutänden totalt övervägande) plussidan:

Urmysigt pysselpass sista timmen
Eva var klar med middagen när jag kom hem
Chefen extrainsätter C på förmiddagen imorgon + tar rastvakten själv
Marabou mörk mint
Mysig höstig kvällspromenad
En röd liten bortsprungen kattunge som vi träffat tidigare var tillbaka!
Ett paket med kläder hade kommit
Imorgon kommer FÖRHOPPNINGSVIS äntligen tvättmaskinsreparatören
Katterna förstås
Snart får jag lägga mig och sova bredvid min älskling


SOV GOTT!

//Hanna

och sommaren slut. Jag har försökt intala mig sedan efter K & M:s bröllop att värmen kommer tillbaka snart. Men jag ger upp. Hösten är här. Det konstiga är att den där sommaren-är-slut-och-kommer-inte-tillbaka-förrän-nästa-år-ångesten inte har infunnit sig. Den brukar alltid komma som ett brev på posten under de veckor när sommaren går mot sitt slut och hösten tvekar, men inte i år. Många andra känslor finns där. Lycka över allt jag har - världens finaste Eva, katterna, min familj, alla barnen på jobbet, vänner... Frustration över att Sahlgrenskas sega rutiner tvingar oss att vänta, vänta, vänta. Förväntan inför det som EN DAG till slut kommer att komma. Trötthet när jobbet efter bara några veckor suger musten ur mig. Upprymdhet för att det blir så fint i vårt kök. Saknad av vår lilla Sixt och resten av familjen. En stor, stor längtan efter ett barn som följer med OSS hem när festen är slut. Sorg över det som inte blev. Avund till andra som har det. Glädje över det som blir istället.

Kanske finns inte rum för någon höstångest. Och lika bra är väl det! :)

Kram till er jag älskar!
// Hanna

Verkar det bli idag. Kan vara bra för att få lite gjort här inne också.

I natt - eller i morse egentligen - drömde jag jobbiga drömmar. Först var det på jobbet och alla var arga på mig. Argast av alla var snälle Anders :S Sen var vi på Kreta och då var Majsan och Eva arga på mig. Stackars lilla missförstådda mig ;) Sen kom verkliga Caesar och trampade mig i håret för att väcka mig. Tack Caesar! :D

I går var jag i Göteborg och träffade Stina. Vi hade en skön slappardag; åt lite frukost på hennes "nya balkong" (en byggställning), gick och solade vid Röda sten under Älvsborgsbron, åt lunch, promenerade och gick sen till puben. "Ta en öl" och Stina är ett kan man säga :)




Jag drack som vanligt inte öl utan vin, och sen blev vi hungriga och beställde mat.



Servitören förklarade nästan generat att de hade en gästkock som ville göra en foliesvan till den bakade potatisen. Jag tycker att det var en jättefin foliesvan jag :) :)

Nu blir det frukost! Lite fattigare än förra veckan, men ändå! :D

//Hanna

...är man bara coolast!



Hi hi :)

Jag trodde att jag skulle kunna ta mig iväg för att posta ett brev. Ha ha. Det är ca 500 meter. Jag tog mig ungefär halvvägs, och sen fick jag vända. Nu måste jag nog vila en stund. Puss.

Att opereras. Ingen höjdare direkt. Jag fattade faktiskt inte hur mycket det skulle ta på mig, utan sjukskrev mig hela veckan mest "för säkerhets skull". Jag som skulle läsa, kanske träffa nån kompis, gå till optikern och annat. Nja, det blev väl inte riktigt så. Jag tänkte nog mest på de "små hålen" jag skulle få av kameran och instrumenten, och glömde liksom att det skulle ske ett ordentligt ingrepp också. Och att jag dessutom skulle få jättesmärtor i axlarna på grund av att jag tippats så att tarmarna tryckte på en nerv under operationen var ju inget jag visste om. Igår fick jag så ont i axeln några gånger att det t.o.m. fick mig att börja gråta. Så här sitter jag och är rätt så ynklig. Men jag orkar i alla fall sitta idag, och har t.o.m. orkat mig ut för att hämta posten. :) Ska se om jag orkar läsa några sidor till i Lorraine Monroes bok inför föreläsningen på måndag, annars väntar fler program av Skärgårdsdoktorn. Tack Majsan :)

En stor eloge måste jag ge till all fantastisk personal på kvinnokliniken på Sahlgrenska, och framför allt till sjuksköterskorna för deras jättefina bemötande.

Nu är jag sugen på kaffe för första gången sen i söndags, så jag måste vara på bättringsvägen :)

Kram
Hanna

Läste i en tidning att känslan av tacksamhet gör att endorfiner utsöndras, så nu tänkte jag berätta vad som gjorde mig glad idag :)

När jag var på väg för att lämna tillbaka TV:n (som jag självklart visat helt laglig film från Mediapoolen på) stod två kollegor i korridoren. De sa typ att jag borde kommit fem minuter tidigare, eftersom de pratat om mig. Och så fick jag helt oväntat den finaste "karriärkomplimangen" jag fått tror jag. De sa nämligen att de önskat att de haft mig som lärare när de var små. Tack, fina kollegor och vänner. :) :)

I love fredagsmys!

//H

Idag åt jag världens mest vulgära hamburgare. Vad stort det är med 200 gram. Men gott var det! :)




//Hanna

Vad skönt det är när vissa elever är sjuka... Särskilt när fyra vissa är borta på en gång.



Puss
Hanna

Har suttit och kollat på gamla program av Lyxfällan, och blir lite mörkrädd, men också tacksam. Jag kan på ett sätt förstå den där stoppa-huvudet-i-sanden-metoden, för jag har varit lite åt det hållet, utan att det någonsin blivit så extremt. Och till slut blir man väl så desperat att man inte vet var man ska börja, och då är det lättare att bara förtränga. Men det som jag väl ändå har svårt att förstå är när man bara fortsätter och fortsätter sitt shoppingbeteende. Och inte bara köper upp alla sina pengar, utan köper upp pengar man inte har. Eller som ett par, som förutom massa krediter shoppade upp tolvtusen från ett sparkonto som deras treårige son fått.

Lite av fascinationen är nog just en känsla av, och lite skrämsel inför, att det HADE kunnat vara jag, och tacksamhet för att det inte är det. För även om jag när jag bodde ensam kunde shoppa kläder så att jag fick äta havregrynsgröt den sista veckan i månaden, så har jag ju egentligen aldrig köpt för pengar jag inte har. Visst har jag handlat på Ellos eller H&M på avbetalning, men räkningarna har ju alltid betalats. Det jag skäms mest inför i min ekonomi är att jag hade fonder som jag fick tillgång till är jag blev myndig, och som efter några år helt försvunnit. På vad vet jag knappt. Det känns faktiskt jävligt jobbigt när jag tänker på det. Jag erkänner glatt att E har hjälpt mig mycket att fixa till ekonomin. Dels för att det inte är lika lätt att shoppa så att man får leva på havregrynsgröt när man har fler att tänka på än sig själv, men framför allt för att hon inte är en sån slarver som jag.

Slutligen - och nu slår jag väl in öppna dörrar - blir man så förbannad på så kallade "banker" med sms-lån och liknande, som bara lever på människors desperation och misär. Förjävligt. Tacka vet jag mikrolån...

Nej, nu ska jag titta på Sveriges fulaste hem istället. :-P

Kram
H

I går var en ganska svår dag. I tisdags berättade en person i min närhet om att hon och hennes man fått tre missfall på grund av hennes mans balanserade translokation, en kromosomskada även jag bär på. Translokation betyder att en bit av en kromosom bytt plats och med en bit på en annan, och "balanserad" att det bytet inte spelar någon roll. Dessvärre kan det ge upphov till en "obalanserad" translokation hos ett foster, som kan leda till svåra skador.

Att hon delade med sig av det ledde till att jag var helt borta igår. Tankarna snurrade runt, runt, mellan längtan efter brevet från Sahlgrenska och att få börja insemineringsförsöken och oro för allt som kan gå fel med kromosomskador, missfall och fostervattensprov.

Trots materiella motgångar, som ett dött bilbatteri just när jag skulle till bilprovningen, känns det bättre idag. Visst finns det risker, men det finns det ju för alla. Och visst är det en lång väntan, men det ÄR ju i alla fall bara en tidsfråga, till skillnad från dem som inte kan få barn. Och både mamma och syster, som också bär på anlaget, har ju fått barn. Även sorgliga missfall, men också fina, välskapta barn.

Och medan vi väntar är livet här och nu. Jag har världens bästa sambo, ett jättebra jobb, finaste katterna, vänner och familj och vårt eget hus. Förutom barn, saknar jag faktiskt ingenting.

Kram
H